Klumpen i magen, trycket över bröstet och tårarna som inte kommer fram.. Känslan av att inte kunna styra sig själv, maktlösheten över att inte komma ur den här likgiltighetsbubblan är hemsk.
Jag vet inte riktigt hur jag kan ha känslostormar och en vakumkänsla samtidigt.
Riktigt motsägelsefullt kan jag tycka.
Riktigt motsägelsefullt kan jag tycka.
Kan jag inte bara få må bra?
Jag kräver inget särskilt eller extra, jag vill bara må bra.
Även om det är svårt att leva med ångesten själv så lider jag mest av att de runt omkring blir drabbade.
Om jag inte står ut med mig själv, hur ska någon annan göra det?
Älskar alla de mina mer än livet själv.. Frustrationen över att inte kunna ge dem det de förtjänar och rädslan över att ständigt misslyckas är oändlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar