Börjar bli sliten..

Nu är jag tillbaks efter några dagars vilande från bloggandet.. 
Men det är också det enda jag vilat ifrån..

Med en flytt som ska ske när som helst och en man som är borta mellan 5.30 och 19.15 om dagarna så har jag försökt att förbereda så mycket jag bara kan själv.

Dagarna har jag startat med mina vanliga morgonpromenader.. 
Så skönt att få rensa hjärnan och bara andas innan dagen drar igång.

Hur är det med måendet då?

Jo, jag känner fortfarande en livsglädje, vilket jag är så glad för.

Visst har jag haft några dippar, men de har inte varit så djupa eller långvariga som tur är.

Något som jag börjar bli väldigt trött på nu är BANANLÅDOR!

Men.. De är ju jättebra!

Idag så har Madde varit min lilla räddande ängel. Först bjöd hon på lunch.. Sen hjälpte hon mig att bära kartonger.. och följde med på ett ärende.

Tack gummsan!!!

Nu har klockan blivit 16.30 och jag har satt ner rumpan för första gången sedan 6.50 i morse.. Full speed har det varit.

Det enda som nu återstår är tvätten, som jag kommit halvvägs igenom vid det här laget.

Ett jobb som aldrig tar slut..

Bra karl reder sig själv..

Det är sällan jag ber om hjälp.. 
Eller ens vill ha hjälp..

Men just nu skulle jag önska att vår hyresvärd skulle komma och säga att vår lägenhet är klar typ nu. 
Och jag skulle även vilja ha hit ett gäng starka karlar som kunde bära möblerna åt mig.. 
Skulle helst vilja vara inflyttad och klar ikväll... Allra helst igår!

Och när jag nu ändå gnäller så passar jag på att säga att jag saknar min man enormt mycket.