Jag har inga problem med att se mina föräldrar bli äldre..
Men när de inte mår bra..
Det är jobbigt. Svårast är att jag inte vill se verkligheten.
I mina ögon är de ju pigga 50 åringar, inte 74....
Dåligt samvete får jag också, för att jag inte frågar hur det är...
Det är ju inte det att jag inte bryr mig..
Jag vet inte om jag vill höra svaret och framförallt, hur skulle jag hantera det??
Vill ju att allt ska vara som det varit i all evighet...
Som vanligt när man är "hemma" så får man god mat och fika.
Idag bjöds på Potatisgratäng, kyckling, kallskuret, sås och sallad.. morotskaka och kaffe. Mumma för oss det och Tack så mycket för den goda maten!!!
När vi kom hem så tittade vi på nya Beck.
Längtar tills 2 april och nästa film.
Strax före kl 19 blev vi själva och Josef sa: Vad tomt det blev nu när man är van med att ha "barn" här hos oss..
Och jag håller med.
Jag kommer ihåg hur det var att ha fem barn hemma. Det var fullt upp hela tiden och det var alltid någon som behövde hjälp med något och det ropades mamma hela tiden.. något jag älskade!
Det kanske inte är så konstigt att jag blev helt förvirrad och inte vet vem jag är längre..
När ingen längre behöver mamma 24/7.. Vem är jag då? Vem är Åsa?
Hur lätt är det att finna sig själv när allt man vet är att vara mamma?
Självklart så vill jag ha ett eget liv. Jag älskar tydligen att resa. Jag älskar galna upptåg.. men jag måste också ta hand om mig själv, min relation och mitt liv.
Jag är 42 år och har förhoppningsvis en massa bra år kvar att ta tillvara på.. Och under de åren vill jag göra så mycket.. Jag vill uppleva allt och lite till innan det är dax att ta farväl av detta jordelivet.
Det här var lite av kvällens funderingar.
Längtar tillbaks till Rumänien..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar