Stillastående

Under veckan som gått så har jag inte haft så mycket att skriva om, eller rättare sagt.. ingenting.

Jag har varit lite låg ett tag nu och haft en del ångest som sköljt över mig.

Igår var jag på vårdcentralen för uppföljningskontroll av min medicin och det är tydligen vanligt förekommande med högt blodtryck som biverkning..

Mitt var 95/70 så jag tror jag överlever ett tag till.

Nu är det iallafall äntligen helg och min man som bara sprutar ur sig olika affärsidéer är ledig, yeeeh! 

Under kvällen nu så har vi kollat på lite olika bostadsalternativ för vår räkning skull i Rumänien men insåg ganska snart att det är bättre att vi tar med oss några av våra rumänska vänner och tittar irl när vi kommer dit om tre veckor.

Nu är det natta för min del, ni andra får ha en fortsatt trevlig kväll. 

Lite tankar..

Jag orkar inte är något som jag säger ganska ofta och har gjort i många år, men det var inte förrän igår jag kom underfund med hur det förmodligen tas emot. 

Orkar inte.. används nog väldig ofta i de sammanhang som man känner sig trött eller när det är något tråkigt som man inte vill göra.

Jag vill inte diska/ jag orkar inte diska.

När jag inte orkar så är det oftast pga att jag har kaos i hjärnan som gör att jag har fullt upp med att bara vara...

Det gör att jag blir ofokuserad, har svårt att lyssna och har svårt med att ge ett svar utan att bli irriterad.

Det går inte liksom att bena ut vad som är vad av alla ljud, tankar och känslor.

När jag har ångest däremot så är det som om jag sitter inuti en bubbla av förtvivlan och likgiltighet..

Utanför bubblan så finns det en värld full av människor som rusar på i full fart som vanligt.. och jag bara sitter där i mitt lilla vakum, helt osynlig.

Vaken..

Det kryper i hela mig så jag tror jag blir tokig snart.

Orolig på insidan, det kliar överallt, det kryper i vaderna, jag ligger obehagligt, jag fryser, pyjamasens sömmar sitter fel och Ipad'en bara segar sig.. godissugen är jag också till råga på allt..

Mannen ligger bredvid mig och snarkar på för fullt.. 

Hur gör han, hur är det ens möjligt att somna på 30 sekunder?!!

Jag blir så irriterad, främst på mig själv som inte kan komma till ro men även på minsta lilla.

Igår (ons) så var jag lite kreativ av mig och målade om lite gamla saker som fick nytt liv, blev riktigt nöjd faktiskt!

Trappräcket är nu nerskruvat och lite slipat på, nu återstår bara att tänka ut vilken färg vi ska ha det i, så jag inte förhastar mig som vanlig i min iver och avsaknad av impulskontroll.

Tanke/Idé - Reflektion - Handling 

Vitt var iallafall min första tanke just när jag renoverade själva trappen (som blev just vit).

Men nu lurar jag på om det inte ska få bli svart.. 

Väggarna ska få bli ljust gråa hade jag tänk.

Om jag haft allt jag behövt hemma nu så skulle hallen varit klar till morgonen, lagomt för att vinka mannen Hejdå till jobbet.

Om inte om hade varit så.... 

Tänk att det ska vara så svårt att släppa saker och ting..

Allt jag hör är: Lika bra att göra det som ändå ska göras direkt. Som ett mantra mal det på inom mig..

Snälla, snälla John Blund kom hit!

Jahaa ja...

Idag har jag varit på veckans samtal hos terapeuten och tiden gick så himla fort, jag hann inte ens med att prata om det jag egentligen hade tänkt mig så nu ligger det ofrivilligt och gnager inom mig...

Snö, snö, snö, jag vill inte ha mera snö nu, kan inte alla vägar få vara bara nu så att man kan ta fram cykeln.

De här dagarna när solen strålar och himlen är sådär klarblå, de får mig att vilja vara ute i trädgården och påta.. 

Jag längtar till att jag får göra iordning vårt växthus, det riktigt kliar i mig och jag vill så gärna gå ut och riva tag i allt som jag fått för mig ska göras framöver.

Tålamod, det är min absoluta sämsta egenskap och jag skulle nog kunna driva en gråsten till vansinne när jag sätter igång.

I slutet av Mars så väntar ett nytt läkarbesök med uppföljning och ny planering.

Åh vad trött jag är på att vara mig, tänk om det gick att byta, om så bara för ett tag, bara för en dag eller två..

Nu är det middagsdax här och gud så tråkigt det är att äta själv, det blir ju oftast så eftersom jag alltid äter efter klockan och det passar inte så bra ihop med de övriga här hemma.

För er som inte vet så är det nödvändigt för mig att inte rubba på tiderna gör att det ska fungera som det ska med just maten..

Dagens middag blir iallafall en Ugnsomelett med lite allt möjligt.

Receptet:

5 kokta potatisar
1 pkt bacon 
En bit purjolök 
Färska champinjoner 
Lite liven ost

4 ägg
2.5 dl mjölk 
Salt, peppar

180 grader i ca 20 min.

Enkelt och gott, även om jag nu då kanske gjorde mig en egen variant som oftast..

Trevlig fortsatt tisdag på er, imorgon är det Lillördag! 

Dags att summera helgen..

I Fredags så kom Josef hem lite tidigare än vad han brukar, skönt med lite mer tid tillsammans.

Kvällen var lite småjobbigt och ångesten kom krypande över mig, avskyr den där känslan av tomhet, förtvivlan, ensamhet och utanförskap.

Så jag satte mig i bilen och åkte upp till Gärdet och städade trappor med tårarna rinnande. 

Väl hemma igen så kändes det mycket bättre även om vakumkänslan och likgiltigheten fanns kvar.

Lördag morgon så kom lilla Albin hit medans pappa Johan jobbade.. 
Efter fem chokladbollar (små) så var han så energisk så jag trodde taket skulle lyfta ett tag där. Puh!

På eftermiddagen så tog vi med oss svärmor till Karlstad för att se på bio, Logan the Wolverine.

En riktigt bra film enligt mig iallafall..

När vi kom hem så drog Josef iväg ut på krogen, vilken i sin tur inte var så lyckat då ingen annan i hela Hagfors haft samma idé, så det var bara för honom att knata hem igen 😉.

I morse kom lilla Albin igen och idag blev det inget socker.. 

Å herregud vilken skillnad, lugnet själv!

Idag har vi haft en hemmadag, lugnt och tid för att göra en god söndagslunch.

Ugnsstekt oxfilé med ugnsrostade grönsaker, kokt potatis, en kall och en varm beasås och Noggerglass till efterrätt.. mumma för oss det!

Nu ligger jag i soffan och längtar lite efter kvällens avsnitt av Innan vi dör.

Ha nu en fortsatt trevlig avslutning på denna vecka, nu är sportlovet slut och imorgon är det återigen vardag för våra barn och ungdomar.

Reflektioner

Nu är det dag nummer två i mitt tillägg eller upptrappning av den nya medicinen och jag kan bara se positiva effekter.

Concerta verkar fungera utmärkt på mig, jag är lugnare, gladare, mer fokuserad och känner en livslust och längtan som jag inte känt på flera år.

Den enda biverkningen som jag märkt av är att jag ibland kokar i händer och fötter.. 

Josef påstår att det är klimakteriet, men det är väl ändå lite väl tidigt när man bara är 23 år..

Hmm.. eller var det 43, hur som helst så skyller jag på medicinen! 

Lite mer terapi så är jag återigen redo för arbetslivet och det känns riktigt bra, skrämmande, men bra.

Ofta så tycker jag att jag inte kommer någonstans och att jag bara står och stampar på samma ställe, men om jag tänker tillbaks på hur det har varit så kan jag se de enorma framsteg jag faktist gjort.

Jag har visserligen långt kvar och vissa saker måste jag jobba på resten av livet med överlag så är jag på vinnarsidan.

Om nu denna utredning kunde dra igång snart också, så skulle jag nästan kunna se målsnöret.

Gårdagen..

Dollarstore, det var faktiskt en positiv överraskning, inte alls som jag föreställt mig.. 

När vi ändå var i Filipstad så passade vi på med att överraska min mor och far med ett semelbesök, vilket passade bra eftersom det var fettisdagen just igår.

(jag älskar mandelmassa, by the way)

Väl hemma igen så var det bara att slänga sig i kastrullerena för att fixa matlåda till mannen.. 

Rotmos och stekt falukorv fick det bli.

Lagomt när jag stod där med kniven i högsta hugg och skar kålrot så fick jag syn på en bakform som stod på spisen.. Jag hade ju förberett en kaka på förmiddagen som skulle göras klar när jag kommit hem..

Tadaa!! Kladdkaka med kokostäcke.

Enkel att göra men ändå lite roligare än en "vanlig" kladdkaka.

Föresten, när vi var i Filipstad så visade mamma mig på en bild i tidningen på min biologiska far som gick bort -95.

Det var en artikel om Filipstads IF's Bandylag som blev allsvenskt för 50 år sedan och min pappa hade tydligen spelat 81 stycken Allsvenska matcher! 

Att det var så många, det visste jag inte.