Concerta verkar fungera utmärkt på mig, jag är lugnare, gladare, mer fokuserad och känner en livslust och längtan som jag inte känt på flera år.
Den enda biverkningen som jag märkt av är att jag ibland kokar i händer och fötter..
Josef påstår att det är klimakteriet, men det är väl ändå lite väl tidigt när man bara är 23 år..
Hmm.. eller var det 43, hur som helst så skyller jag på medicinen!
Lite mer terapi så är jag återigen redo för arbetslivet och det känns riktigt bra, skrämmande, men bra.
Ofta så tycker jag att jag inte kommer någonstans och att jag bara står och stampar på samma ställe, men om jag tänker tillbaks på hur det har varit så kan jag se de enorma framsteg jag faktist gjort.
Jag har visserligen långt kvar och vissa saker måste jag jobba på resten av livet med överlag så är jag på vinnarsidan.
Om nu denna utredning kunde dra igång snart också, så skulle jag nästan kunna se målsnöret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar