Tankar under väntan..

Nu är vi incheckat och klara så nu är det bara att vänta på att få gå ombord på flyget.

Det blev dock lite fördröjning pga att Josef bar sitt multiverktyg med kniv på vid kontrollen.. 

Ja, vad ska man säga? 

Det var ju inte direkt första gången just detta inträffat.

Under tiden vi väntar här nu så har jag hunnit rejält nervös inför vår ankomst till Bukarest..

Det inplanerade tandläkarbesöket som från början skulle innebära två tandkrona. ..

Blev sen en diskussion om kronor med brygga, som sen...

Övergick under konsultation till en fråga om inplantat...

Eler rättare sagt två inplantat.. jag som svimmar lagomt till bedövningen är satt i vanliga fall... hugaligen!!

Så nu har jag friska upp minnet på Josef om förra resan så han vet hur jag kan reagera.

Hans svar blev.. Så nu ska jag filma hela tiden alltså, ända från början? 

Så till alla er ungdomar med idag fina tänder, låt inte tandläkarskräcken styra över er.. 

Gå till tandläkaren regelbundet så slipper ni med störstar sannolikhet gå igenom sånt här i framtiden.

Lite av varje...

De senaste dagarna så har jag gjort allt och ingenting, dvs fixat och förberett här hemma så mycket jag kan inför vår kommande semester.
I morgon eftermiddag så hämtar jag upp mannen vid jobbet för att sen åka vidare till Västerås, där ska vi stanna över natten hos Jim, en gammal vän till Josef. 

Tidigt på Torsdag morgon så åker vid vidare till Arlanda för incheckning och någon gång mellan 12.30 och 13.00 så landar vi i Bukarest.
Äntligen så är vi tillbaks i vårt älskade Rumänien, detta oerhört vackra land och det ska bli så kul att träffa våra vänner Tibi (längst bak) och Gabi (längst fram) som bor i Radauti som ligger ca 48 mil norr om Bukarest. 

Med lite tur så kanske vi får träffa resten av medlemmarna i deras lilla Mc-klubb BB-Team, tyvärr så kommer Dan (längst till höger på bilden) att vara hemma på Irland när vi är där men han ordnat så att vi kommer in i hans fina lägenhet som ligger mitt i centrum av denna mysiga stad som har ca 23000 invånare.

Förutom att vi kommer att få se mycket av det fina landskapet, träffa vänner och förhoppningsvis knyta lite kontakter med några fastighetsägare så ska jag passa på att gå till tandläkaren, ja nu är det dax igen.

Ni kanske minns förra årets resa till Ungern då jag kom hem med fyra nya framtänder lite sådär lagomt superspontant.. 

Vi får väl se vad det blir denna gången, min vision är att få två tänder fixade, de är redan lagade men jag vill byta ut fyllningarna som börjar bli dåliga, mycket pga att jag älskar hårda godisar (typ turkisk peppar) som jag tuggar eller rättare sagt krossar på löpande band.

MEN... Den huvudsakliga anledningen till vår resa är att vi på Lördag firar vår Bröllopsdag nummer två. GRATTIS TILL OSS!!!

Under de här två åren så har vi fått gått igenom en del prövningar i form yttre påverkan och psykisk ohälsa men genom att ändra på det vi kan påverka själva, acceptera det vi inte kan göra något åt och att med nyfikenhet se på det som finns framför oss så har det bara gjort oss starkare, kärleken är grundstenen som enar oss tillsammans.

Vi har har upplevt härliga äventyr, träffat fantastiska människor, köpt ett hus som vi stortrivs i, skrattat och gråtit, vi har en underbar, knasig och lite annorlunda familj runt omkring oss som vi älskar och förhoppningsvis så har vi bara kommit halvvägs i livet så vi hinner göra allt vi drömmer om (och det är mkt det).

För bara några år sedan så ville jag inte leva längre, jag kände att om det är så här livet ska vara, så vill jag inget mer.. 
Mina barn har jag såklart alltid älskat mest av allt, den dagen de föddes så fick livet helt plötsligt en mening jag aldrig kunnat föreställa mig och när allt vändes upp och ner så rasade hela världen samman och jag planerade för ett avlägsnande.

Jag tyckte att alla runt omkring mig skulle få ett bättre liv om jag inte fanns.. och jag skulle slippa känna mig så enormt misslyckad, förtvivlad och ensam.

Det finns fortfarande stunder då känslan kommer krypande inom mig, åren av terapi har gett mig en hel hög av verktyg som jag idag kan använda mig av när det behövs.

Det tillsammans med den kärlek och stöttning som jag får av min man kommer att göra livet så bra det bara kan..

Middagstips

Här kommer ett litet mattips på en proteinrik kycklingrätt utan gluten eller laktos som jag slängde ihop för en stund sedan..

Jag använde mig av ingredienser som jag hittade i skåpen här hemma.

700 g kycklingfilé 
1 bit vitkål
1 gul lök 
1 morot 
2 vitlöksklyftor 
5 färska champinjoner 
1 burk kokosmjölk 
1 dl creme fraiche  (laktosfri)
1/2 dl soya
1 msk sambal oelek 
1 hönsbuljongtärning 
1 tsk ingefära, persilja + lite salt.

Skär kycklingen i bitar och bryn den i lite olja. 
Strimla sedan vitkål, finriv vitlöken, hacka löken och blanda tillsammans med kycklingen.
Stek allt tills vitkålen "krympt ihop", häll över resterande av ingredienserna och låt småputtra i ca 20 min.

Till denna rätt så behövs inget ris eller nudlar då vitkålen får vara ett substitut.

Trevlig helg på er allihop där ute!

Sen senast..

Ja, vad har jag gjort sen senast?

I fredags så åkte jag till Karlstad för att hämta Josef efter jobbet och som vanligt så passade vi på att göra lite ärenden.

Vi kom hem med en varsin ny dator, sådana där 2 i 1 datorer och jag är jättenöjd! 

På kvällen när vi kommit hem så satt vi bara framför tv'n och myste, lr Josef fixade iordning datorerna och jag gjorde det jag gör bäst, tittade på och fixade en svamprisotto.

Under lördagen så var vi hos mor och far i Filipstad och eftersom det var våffeldagen så åt vi just våfflor (med vispgrädde och hjortronsylt), så himla gott.

Kvällen skulle återigen tillbringas vid tv'n (Talang) var det meningen men jag missade typ hälften då jag sprang mellan spisen och vardagsrummet i väntan på att middagen skulle bli klar.

Söndag då... 
Jo då bjöd svärmor på mat, en jättegod gratäng med kyckling och bacon och glass till efterrätt.

På måndagen så var min man hemma och var sjuk, jätteförkyld och med obefintlig, skråvlig röst.

Jag drog igång att bygga en sänggavel av nästintill material som ändå bara låg och skräpade här hemma.
Den totala kostnaden för sänggaveln slutade på  de futtiga 35 kronor 

Allt som behövdes var några meter läkt, vinkeljärn, en madrass 120×200 cm och tyg.👊

Tisdag, då var jag hos min terapeut på samtal och en kort in till sjuksköterskan.
Sen vet jag inte vad jag gjorde mer..

Jo, jag planeratde om mina små plantor så de kan växa sig ännu större. 
Jag ser med spänning fram emot att det ska börja bli små honungmelonsknopp.

På onsdagen så var Josef fortfarande hemma och var sjuk, fast han jobbade mest hela dagen hemifrån ändå.

Jag bakade kokostoppar och lagade mat, vissa dagar så bor jag vid spisen.

När Julia slutat skolan så åkte vi till Hammarö för att köpa en bäddsoffa som jag hade sett på blocket några timmar tidigare.

Idag har jag satt upp ett tyg på väggen bakom där soffan ska stå, för att dölja dörren till ett vindsutrymme.. 

Man får försöka göra det bästa av alla olika situationer som dyker upp i livet.

Sen har jag målat några ramar och fixat lite med vårt sovrumselement som hade slutat fungera bara sådär, trodde jag skulle frusna ihjäl i morse.

Men nu är det varmt och skönt igen.

Under eftermiddagen så har jag ägnat mig åt bullbak, vaniljbullar enligt Julias önskan som inte tycker om kanel. 

Ha nu en fortsatt trevlig kväll gott folk, imorgon är det Fredag igen. Yeeeh! !!!

Min Torsdag..

Idag ringde klockan 1 h tidigare än vanligt, så vid 7- tiden så var jag klar för att dra igång den här dagen.

Strax före kl 9 så satt jag i väntrummet, lite smånegativt inställd till dagens läkarbesök och bara ville få det gjort..

En ung AT-läkare kom och ropade upp mitt namn.. Suck!

MEN! Jag kunde inte haft mer fel, allt gick oerhört smidigt och bra, han var verkligen jättebra👌..

Det är så himla lätt att tvivla på att vården fungerar bra när man får olika läkare varenda gång, det är ju så svårt att återge allt på ett bra sätt gång på gång... på gång.

Det blev inga stora förändringar den här gången utan bara en upptrappning på den medicin som jag redan har..

Tydligen är det så att vi som har rött pigment i hud och hår kan ha högre tolerans mot vissa mediciner, bedövning, narkos osv.. 

Det skulle då kunna vara orsaken till att den inte ger den effekten som önskat, tänk att man lär sig något nytt mest hela tiden.

Dessutom så har jag sådan liten medicinmängd ordinerad idag (2 st olika) så det var bara att öka på den befintliga utan några vidare diskussioner.

Något jag upplevt som väldigt positivt genom all min kontakt med vården är att ingen, absolut ingen har försökt ge mig en massa starka tabletter, utan de har ordinerat terapi, kombinerat med en serotoninåterupptagshämmare. 👏

När  kom hem så hade jag fått ett brev ifrån Torsby Sjukhus.
Efter 2 års väntan så är det äntligen min tur för att påbörja en neuropsykiatrisk utredning.

Eller snart iallafall

Det går bra nu och imorgon är det äntligen fredag !

Identitet..

Vem är du? Vet du vem du är på riktigt, om du nu inte får svara mamma, fru, sambo, partner, mormor eller den yrkesroll du har, osv.. Vem är du då? 

Vad har du för intressen? Vad står du för? Vad är du bra på? Vilken stil har du? Vem är du?

Jag har fått frågan så många gånger av olika terapeuter genom åren och nu har jag återigen fått det som uppgift att kunna svara  iaf något på den frågan nästa vecka.

När jag backade mitt eget liv för att hitta tillbaks till mig själv så upptäckte jag att jag att jag aldrig riktigt varit mig själv.

Jag har anpassat mig till det yttersta för att passa in och som en kemeleont har jag ändrat på mig beroende på vem jag umgåtts med och det här grundar sig helt i rädslan över att inte passa in..

Allt jag vill är att vara älskad för den jag är, vilket inte är något unikt just för mig.

Under hela min skoltid så har jag känt mig utanför och ensam, jag har alltid haft vänner men ändå så har jag inte varit med på riktigt, som om jag stått utanför och sett på.

Det är som om jag stått utanför och inte riktigt förtjänat att få vara en del av gemenskapen.

Som vuxen så har den känslan helt och hållet suttit kvar och jag har genom att överprestera försökt göra mig en plats tillsammans med andra.

Trots det så sitter jag oftast och skäms över mig själv och känner mig ivägen.

Vart jag än är så tror jag att andra tittar på mig och tänker, vad gör hon här?!

Under hela mitt liv så har jag anpassat mig till att bli den som jag trott att andra vill att jag ska vara.. Läs, som jag trott!

Det är slitsamt att ständigt läsa av och försöka passa in..

Så, den stora frågan nu då, vem är jag?

Och vem är du?

Saffransrisotto & kyckling..

Vår lunch, ett middagstips till er.

Allt som behövs är:

1 gul lök
1 vitlöksklyfta 
3 dl vitt vin  (torrt)
4 dl avorioris 
7 dl vatten
2 hönsbuljongtärningar 
1 pkt saffran
1 dl riven lagrad ost 

Kycklingklubbor + kryddor.

Undertiden som kycklingen är i ugnen så tillagar man riset som behöver lite extra passning under tiden det kokar.

Koka upp vattnet, lös upp buljongen och låt stå..

Sen så fräser du lök och vitlök i lite olja tills det blir blankt, mjukt och lite genomskinligt.

Häll sedan på riset och hälften av vinet, låt koka på svag värme tills vätskan absorberar, var noga med att röra om med jämna mellanrum,  häll sedanpå resten av vinet och gör om proceduren.

Tillsätt saffran och gör om absorberingsproceduren med buljongen tills den tar slut.

Till sist innan servering så rör du ner osten och eventuellt färsk hackad persilja..

Den här rätten är jättegod även utan saffran.. gärna tillsammans med lite färska champinjoner och gröna ärtor i.

Ha en fin lördag allesammans, själv så ska jag tillbringa någon timme ute i trädgården i det fina vädret 🌞.