Identitet..

Vem är du? Vet du vem du är på riktigt, om du nu inte får svara mamma, fru, sambo, partner, mormor eller den yrkesroll du har, osv.. Vem är du då? 

Vad har du för intressen? Vad står du för? Vad är du bra på? Vilken stil har du? Vem är du?

Jag har fått frågan så många gånger av olika terapeuter genom åren och nu har jag återigen fått det som uppgift att kunna svara  iaf något på den frågan nästa vecka.

När jag backade mitt eget liv för att hitta tillbaks till mig själv så upptäckte jag att jag att jag aldrig riktigt varit mig själv.

Jag har anpassat mig till det yttersta för att passa in och som en kemeleont har jag ändrat på mig beroende på vem jag umgåtts med och det här grundar sig helt i rädslan över att inte passa in..

Allt jag vill är att vara älskad för den jag är, vilket inte är något unikt just för mig.

Under hela min skoltid så har jag känt mig utanför och ensam, jag har alltid haft vänner men ändå så har jag inte varit med på riktigt, som om jag stått utanför och sett på.

Det är som om jag stått utanför och inte riktigt förtjänat att få vara en del av gemenskapen.

Som vuxen så har den känslan helt och hållet suttit kvar och jag har genom att överprestera försökt göra mig en plats tillsammans med andra.

Trots det så sitter jag oftast och skäms över mig själv och känner mig ivägen.

Vart jag än är så tror jag att andra tittar på mig och tänker, vad gör hon här?!

Under hela mitt liv så har jag anpassat mig till att bli den som jag trott att andra vill att jag ska vara.. Läs, som jag trott!

Det är slitsamt att ständigt läsa av och försöka passa in..

Så, den stora frågan nu då, vem är jag?

Och vem är du?