onsdag 4 januari 2017

Åsikt och tankar..

Idag vil jag prata om två ämnen, plågade djur och vänner som inte längre finns...

När jag skrållar i mitt nyhetsflöde på Facebook så vill inte jag se skadade, lemlästade eller torterade djur.

Jag vill verkligen inte det!!

Och det är inte för att jag sätter på mig skygglapparna och låtsas som om det inte finns, absolut inte, jag är väl medveten om att det sker runt omkring oss.. precis som mycket annat hemskt som försiggår i hela världen, hela tiden.

Utan det beror på att jag blir så illa berörd och jag mår jättedåligt av att se dessa bilder.. usch! 

Och jag kan inte riktigt förstå syftet med att sprida dem på sociala medier.. 

Jo, jag fattar att det är för att öppna ögonen på människor som lever i något slags naivt ovetande om vad som händer ute i den kalla verkligheten..

Ta tex det här med vargangripna hundar.. (ett infekterat ämne I know)
Men seriöst, bilderna förändrar ingenting..

Vargälskarna kommer alltid tycka att jägaren får skylla sig själv som släpper hunden i skogen där vargen bor...

Och varghatarna kommer alltid tycka att vargen förstör deras jakt och att de är hemska rovdjur som tar deras kära hundar...

Jag vill bara slippa se döda djur, thats it!

Nästa ämne, vänner som inte längre finns och då menar jag inte de som gått bort.. utan sådana man haft.

Vad hände? När tog vänskapen slut?

Jag har haft en speciell vän som jag såg som min syster min själsfrände och jag kunde aldrig tänka mig att den vänskapen skulle kunna ta slut..

Nu har det snart gått 15 månader sedan vi sågs över en fika sist.. vart tog tiden vägen, vart tog min vän vägen?

För ett år sedan så träffade jag vännens sambo ute på krogen och var bara tvungen att fråga hur det låg till och fick som svar att jag bara skulle hålla mig undan.. och det har jag gjort.

Jag är för spontan och brister i min impulskontroll vilket medför stress och psykiskt lidande hos min omgivning..

Thats me!

Den dystra sanningen gör ont att höra och jag har inte ens vågat prata med henne om det här, det räcker att få det höra en gång..

Vad jag vill ha sagt med det här är att det gör ont och att jag saknar min vän..

Ibland önskar jag att jag inte frågat...




Nu till något roligare... Igår så skrapade jag ju upp ena bakskärmen på bilen, det var ju inte så kul iofs MEN.. det mesta var färg som gick att tvätta bort, yeeeh! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar