Det är inte så lätt alla gånger..

Hur har helgen varit då....

Den har bjudit på en hel del sårade känslor. 

I min brist på att berätta om vad jag har för behov just nu... i rädsla av att förstöra Josefs eventuella nöjesplaner så har det blivit en del onödigt dumma missförstånd oss emellan.

Jag vill inte vara den som sätter käppar i hjulen för roligheter och nöjen för honom... 

Samtidigt som jag just nu har ett ökat behov av att han stöttar mig till fullo.

Och jag vill inte att han ska göra det för att jag ber om det...

Jag vill att han ska göra det för att han ser, förstår och vill det själv.

Men det är ju samtidigt väldigt svårt för honom att veta... när jag är tyst och drar mig undan.

Hur som helst så tvingade han till slut fram en konversation och allt löste sig väldigt enkelt..

Under söndag eftermiddag så gjorde vi oss en tur till Torsby där det var marknad. 

Med oss hem hade vi en massa korv och en kartong kokosbollar.

Idag Måndag så har jag promenerat, varit hos terapeuten och köpt ett nytt köksbord med stolar som vi ska ha i "nya" huset.

Under kvällen så har vi varit hos en av de Syrianska familjer som vi känner och som vanligt så tar en snabbvisit några timmar.

De dukar upp till fest varje gång och eftersom man vill vara artig så trycker vi i oss av allt det goda.

Jag har ett favoritbakverk som är gjort på mannagryn, standardmjölk, socker, smör och pistagenötter som ofta ser ut så här:

Ibland så har vi fått det som godis, en del gånger som kaffebröd och som idag som en slags efterrätt tillsammans med glass.

Proppmätt och med en bubblande mage som för oväsen säger jag nu god natt!