Det finns så otroligt mycket som jag vill förverkliga.. men samtidigt så finns det en stark kraft inom mig som bara vill försvinna.
Det vore ju nästan alldeles för enkelt att "bara försvinna"...
Och det står ju inte skrivet att det ska vara enkelt att leva. Ingen har sagt det heller för den delen.
Jag har kommit in på en kurs som jag tror skulle vara jättebra för mig..
Och nu verkar det som att FK kan tänka sig en kompromiss så det även kan bli genomförbart.
Jag då?!
Jag är livrädd..
Jag är rädd för allt som har med det nya att göra..
Det var så enkelt att klicka på "tacka ja" till kursen på mobilen när jag fick antagningsbeskedet.
Nu är den rutan bortklickad och kvar finns bara en "avstå".
En ruta jag är inne och tittar på dagligen och funderar...
Vad är alternativet då?
Arbetsträning på 25 %.. Det låter iof helt okej. Problemet är bara att hitta ett ställe som vill ta emot, sen ska det passar alla dessa olika byråkratiska instanser med alla dess regler..
Utöver det så ska det vara en arbetsplats som på riktigt är genomförbar för mig också.
Jag ser ingen vits med att flyttas mellan en massa olika platser varje eller var annan månad.
Den formen av psykisk stress fungerar inte för mig. Jag behöver veta vad som gäller och även känna en trygghet i det jag gör.
Det är väl ungefär vad som rör sig i skallen på mig denna morgon.
Tankar om framtid, rädsla och oro.
Resten av dagen ska jag tillbringa i tvättstugan och däremellan i sängen med en ny bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar