Detta är väl en ramsa som alla har hört mer än en gång i sitt liv. Att kärlek kommer och går är ju en sanningen för de allra flesta av oss. Nu finns det ju en liten skara människor som varit välsignade med att slippa hjärtesorg, trasiga relationer och separationer.
Men det här med att vänner de består, hur sant är det egentligen??
I mitt eget liv så har det kommit in många fina människor vid olika tidpunkter i livet.. Men många har även försvunnit.
Kanske är det så att vi möts av en anledning.. Kanske är det så att livet är uttänkt så att vi möter vissa människor vid de tidpunkter i livet som man just då behöver varann som mest..
Kanske är det så att när den eran, tidsperioden är över så är det meningen att man ska skiljas åt.. uppdraget är slutfört.
Några av mina gamla vänner saknar jag så det gör ont.. Jag har gjort lite tafatta försök för att återfå den där kontakten och vänskapen som fanns..
Att försöken varit tafatta beror på den där rädslan av att bli bortstött. Då är det lättare att bara blunda och gå vidare med sitt liv.
Sen finns ju de där vännerna som alltid finns. Jag tror nog att nästan alla har iaf en sådan person i sitt liv... där tid och rum inte spelar någon roll.
Där åren kan gå, saker kan hända, men där känslan av att tiden stått stilla, och att inget känns konstigt finns. Där man alltid är välkommen...
Nu ska ju tilläggas att det aldrig är försent i livet för att det ska kunna kliva in nya vänner som finns kvar för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar