Jag som trodde att det var renoveringen av vår trappa skulle bli min död börjar nu tro att det är spisen som blir det istället.. får en hjärnblödning av det här snart!
Att inte kunna använda spisen i sig är inte det värsta utan det som blir en följd av det..
Säger inget mer om det så har jag inget sagt!
Just nu sitter jag (återigen) och väntar på att elektrikern ska komma hit och kolla vad som kan vara fel.
Hur som helst så ska jag åka hem till Hanna och snika mig en kopp kaffe bara mätningarna av elen är gjorda 🍵..
Mitt mående är fortfarande lågt, i måndags så var jag hos min terapeut och vi hade ett bra samtal där jag fick ur mig mycket ilska som finns inom mig.
Ilska som lagrats och ger sig i uttryck i ångest och tårar grund av att jag aldrig säger ifrån..
Inte ens vid småsaker kan jag stå upp för mig själv..
Så det är inte så konstigt att det blir som det blir när jag bara står där och i princip ber om att få bli trampad på.. Ingen och igen!
Känner mig frustrerad, ledsen, ensam och maktlös.
Lillördag och veckan rusar på och helgen närmar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar