Promenadtankar. .

Idag gräver sig ångesten, irritationen och sorgsenheten lite djupare än vanligt. Det finns ord som ekar inom mig och händelser jag inte kan glömma.

Hur gärna jag än vill att allt bara ska vara bra... A big happy family.. Så gnager sig frustrationen allt djupare.

Vill så gärna blunda och gå vidare men jag har så svårt att acceptera ett dåligt beteende. Allra värst tycker jag väl egentligen att det är när alla runt omkring bara låtsas att det regnar. Och jag är inget bättre själv... jag sitter fast i en rävsax och bara låter det ske.. Jag till och med möjliggör att det får fortsätta. 

Min största svaghet här i livet är att jag är så konflikträdd..