Morgontankar.

Vem är då jag?

När jag är avskalad och ärlig mot mig själv, vem är då jag??

I situationer som jag känner mig trygg i så kan jag vara stark. Men för det allra mesta så är jag det där osäkra lilla barnet som inget annat vill är att bli älskad, sedd, uppskattad och bekräftad. Inom mig bor en liten flicka som känner sig förtvivlad och ensam för det mesta.

Även om jag vet att jag är älskad och uppskattad så är det så det ser ut... Jag vet att jag inte kan göra hela världen nöjd.. det är inte ens mitt ansvar.

Inom mig bor en liten flicka som bär på mycket frustration, ilska, förtvivlan, undran och en känsla av maktlöshet... 

Vad är det som har gjort mig till den jag är och hur jag ser på mig själv?

Jag har iaf kommit till en punkt i livet där jag lärt mig förstå att den synen som jag har av mig själv oftast bara är en känsla jag har...inte nödvändigtvis verkligheten.