Väl hemma så gick luften ur mig.
Vad inträffade då? Jo mannen ringer och säger att vi är bortbjudna på lunch och han glömt bort att sagt det till mig.
Yes!!! Det kom som en skänk från ovan.
Tack svärmor Kate, min räddare i nöden när orken tryter.
Bara dagens promenad kvar sen kan jag lägga mig och sova bort resterande av dagen...om jag vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar