Funderingar.

Hur är det??

Jo tack, det rullar på. Själv då??

Det är så jag svarar.. och de flesta med mig. Trots att hela kroppen bara vill skrika ut hur det egentligen är fatt.

Idag har jag funderat mycket på hur de människor som frågar skulle hantera ett ärligt svar.

Vill de egentligen veta hur man mår på riktigt? Själv är jag livrädd för hur det skulle tas emot.

Hur tar man emot ett brutalt ärligt svar om psykisk ohälsa? Det är ju något som de flesta av oss inte vill se eller iallafall inte orkar se av olika anledningar.

I min egen hjärna och kropp så rusar det ständigt runt olika tankar och känslor som jag inte vet var ifrån de kommer eller varför de dyker upp.. Är det något särskilt som är en utlösande faktor??

Jag vet inte ens det.

Något jag däremot vet är vilken typ av känslor som finns där inom mig.

Några exempel på detta är :

- frustration
- ångest
- ilska
- ensamhet
- förtvivlan
- otillräcklighet
- glädje
- hyperaktivitet
- vill allt
- vill inget
- levnadsglad
- dödslängtan
- älskad
- oälskad
- ovälkommen
- oengagerad
- super engagerad
- överflödig
- oönskad
- I vägen

Men ändå viktig..